Stenstaka

I det äldre torpet på Stenstaka som du ser på bilden hyste ett stort rum och kök. Dagens boningshus som fraktades hit i sektioner stod klart i början av 50-talet. Här på Stenstaka fanns även under en tid en väderstation och en växelstation för telefon. År 1965 köpte Naturvårdsverket gården och samtidigt blev Stenstaka och Lurö skärgård naturreservat. År 1991 flyttade familjen Westerberg till Lurö för att bl.a. bedriva naturvård. Sedan år 1996 finns det ett vandrarhem här och år 2007 byggdes krogen Stormköket.

Stenstaka avstyckades år 1864 och såldes för 1562 riksdaler till W.A Pettersén. Han sålde senare gården till torparen Johannes Jonsson och det var hans dotter Kristin Johannesdotter som senare sålde vidare till Johan Lurén. Detta var år 1895 och Johan var bror till Gustav på Bruket. Det gamla huset som idag inte finns kvar var ett torp med ett stort rum och kök med veranda och farstu. Här fanns även en gammal ladugård som en gång i tiden låg bakom den nu befintliga bostaden och en drängstuga som fortfarande finns kvar idag men som har flyttats från sin ursprungsplats. Som på de andra gårdarna på Lurö odlade man marken och hade en del djur. Den nya ladugården som började byggas år 1907 och stod helt klar år 1925 hyste i ena delen boskap, i mitten en tröskloge och i andra delen en mangelbod. På rännet förvarades hö. Ladugården byggdes delvis av förlist virke som togs omhand från förlista skutor. Efter tröskningen for man med fullastade roddbåtar till Kinnekulle för att mala säden. Vinterprovianteringen gjordes runt Lucia och då for man till Lidköping för inköp av salt, fläsk, kött smör. När isen väl hade lagt sig tog man häst och släde eller sparken tidigt på morgonen till Eskilsäter för att handla och sedan fick man skynda sig tillbaka före mörkrets infall.
     Johan var sjökapten, ägde flera skutor under sin levnad och fraktade lasttransporter ofta från sockerbolaget i Lidköping till andra Vänerhamnar. För underhållet av skutorna planterades lärkträd här på gården. Johan var en intelligent person och det var han som kom på att Lurö skulle bygga en lokaltelefon mellan gårdarna på Lurö. Den vanliga rikstelefonen installerades inte förrän år 1931. År 1943 flyttade Johan med sin fru Agneta och fem barn till Lidköping och Johans äldsta dotter Hedvig med maken Gustav Henriksson flyttade ut ett par år med sitt barn Hillevi. När Hillevi började skolan flyttade familjen iland och Johan sålde gården till Per Lurén son var son till Gustav Lurén på Bruket. Därefter såldes gården vidare runt år 1947 till Tore och Elna Olsson och de hade fyra barn.
       På 50-talet kunde mindre bemedlade barnfamiljer få bidrag till något som hette ”barnrikehus” vilket innebar att staten gick in och gav fördelaktiga lån och bidrag till familjer som bodde trångt och samtidigt hade många barn. Så finansierades det nya huset som kom att ersätta torpet på Stenstaka.  Huset kom med båt i färdiga sektioner så det var bara att montera ihop och stod klart år 1951. Något år senare revs det gamla torpet och användes för att elda med i det nya huset. Olsson hade ett par kor så att de fick mjölk vilket var viktigt för familjen. Från början fanns Lurös telefonväxelstation på Janssons gård men Hjalmar och Anna ville inte jobba kvar där så stationen flyttades till Stenstaka och Elna började jobba där. Ungefär samtidigt flyttades väderstationen från Aspholmen så både Elna och Tore jobbade på. Det var en mycket välkommen extrainkomst för dem. Barnen var inackorderade i Eskilsäter under skolterminerna.
      Men Tore och hans familj flyttade ifrån Stenstaka 1953 och istället flyttade hans bror Göte hit med sin fru Ella och fem barn. Göte var utbildad målare och tapetserare och Ella tog över jobbet efter Elna på väderstationen. De tog även över arbetet på telefonväxelstationen som sedan lades ner i mitten av 50-talet. När man ringde ut till Lurö så kopplades man först till Säffle, sedan Eskilsäter därefter Stenstaka och där satt Ella och kopplade vidare till de andra husen på Lurö. Göte fiskade en del och de hade även två kor, grisar och höns. År 1965 sålde Göte och Ella gården Stenstaka till naturvårdsverket och strax efter bildades naturreservatet i Lurö skärgård och på den del av Lurö som hörde till gården Stenstaka. Efter det hyrdes Stenstaka ut periodvis under somrarna men odlingsmarken började växa igen eftersom det inte fanns någon som tog hand om gården.
      År 1991 flyttade familjen Westerberg till Stenstaka för att jobba med naturvård och tillsyn. År 1996 öppnade de Gästhärbärget Luringen efter att ha byggt upp den gamla fyren som en gång i tiden stått på Trädgårdsholmen, belägen mittemot Stångudden. Sjöboden var då redan inredd för övernattning. År 1999 tillkom skutan Gjöa som en del i gästhärbärget. År 2007 öppnades skärgårdskrogen Stormköket här på Stenstaka. Stugan Vindöga byggdes och stod klar 2008 och Lovart, stugan närmare vattnet blev klar året där på.  Då invigdes även en ny toalett- och duschbyggnad för gästhärbärget. Stugorna, krogen och toaletten finansierades genom ett EU-projekt som genomfördes i samband med att Säffle Kommun 2006 övertog gården Stenstaka från Naturvårdsverket.

Vykortet visar Stenstakahamnen. Vid vattenbrynet står sjökapten Johan Luréns barn, sonen Karl och dottern Hedvig. I Vänersnipan sitter Johan, Gustav och Agneta Lurén. Kortet är skickat år 1907